Peter F, min bror tillika segelmakare på Gran ”övertalade” mig att segla Gran Prix för första gången. Jag anade att det skulle bli kul, dels därför att det är distanskappsegling och mestadels seglas 606’an bara på bana men också därför att arrangemanget samlar en massa kul seglare som bidrar till ett roligt och minnesvärt äventyr.
Eftersom båten legat i sjön tre veckor utan bottenfärg började förberedelserna redan på fredagen med att putsa botten. Jag kan lova att det behövdes. Botten var slemmig och grön-brun.
Jag, Björn Grenfors som var min gast denna dag och Peter åkte hemifrån Styrsvik på Runmarö på lördagmorgonen strax före åtta. Vi räknade med att ta oss till Säck på ca 40 minuter. För att klara det behövdes motorhjälp och vi bogserade 606 efter min lilla hyttsnurra i ca 15 knop. Det går alldeles utmärkt.
Skepparmöte på Säck, klargöra detaljer och ange färdrikting på den ca 15M långa banan. Därefter gjorde vi båten segelklar. Jag kan garantera att 606’an är enkel att göra i ordning. En fördel med sådan lite och enkel båt är att det blir mycket segling per tidsenhet. Knappast någon vårrustning. Små grejer ger knappast något slitage så att beslag och tampar håller länge. Dessutom det faktum att man seglar på två eller tre gör att man slipper ”administrera” besättning. Nackdelen med storleken på båt är väl att man knappast kan bo i båten.
När vi väl kom ut till startområdet provseglade vi en knapp sjömil av banan för att ”känna av” trimmet och kolla av vilka vinklar som gällde.
Vår strategi var klar – det gällde att försöka segla i så ren vind som möjligt. Att ligga i ”skitvinden” från de större båtarna var kanske det sämsta vi kunde göra och det ville vi undvika.
Startlinjen låg i vindskuggan av land så var det vindmässigt fördel vid läflaggen då det sannolikt var högre snittvindstyrka där. Dessutom låg lämärket närmare nästa rundning. Trots detta startade vi nära lovartsflaggen och detta var pga det faktum att vi var minsta båt (och bland de långsammaste). Vi ville inte bli ”överkörda” av de större båtarna.
Starten gick bra och vi kom iväg bland de största båtarna. Nere i lä startade Expressen, en Scampi, en NF och Sveakryssaren. Vi lyckades komma loss bra och tack vare att vi fick gå vårt eget spår fick vi redan från början en bra start och segla för oss själva medan andra båtar klumpvis fajtades om gräddfilen.
Första sträckan var ner över Möja Söderfjärd för att rund Fjärdholmen om bb. Det blåste ca 6-7m/s SSO vilket innebar kryss även om det bar något bättre på babordsbogen. 606’an är en relativt lätt båt. Den väger 555kg (och det väger min båt på kilotJ), och därför är det viktigt att burka så mycket som möjligt för att få ut maxfart på båten. Sagt och gjort, det var bara att hänga tills det smakade blod i munnen. Eftersom det bar bättre på babordsbogen var det sega bogar innan man fick ”vila” under en stagvändning. Jag kan lova att det känns i lårmusklerna efter en dags segling. Taktiken under den kryssen var att ligga i första hand i fri vind och vi ville också undvika ”vänsterspåret” när vi närmade oss Fjärdholmen helt enkelt därför att man sällan brukar få vara ensam nära lovarts ”layline”. Detta beslut var lyckosamt för oss därför att vi fick ett relativt rent spår på högerkanten medan några andra båtar slogs om den sällsynta rena vinden närmare land.
Vi klarade kryssen väldigt bra även om vi blev omseglade av ett flertal båtar innan Fjärdholmen. Jag och Björn diskuterade detta på kryssen men var överens om att om vi bara burkar allt vad vi orkar på kryssen så att vi inte tappar för mycket avstånd så har vi chans att segla ikapp på undanvinden. Vid gynnsamma förhållanden kan 606’an börja plana redan vid den vindstyrkan som vi seglade i. Och då är det relativt lätt att segla i samma fart som betydligt större båtar. Vi fick upp spinnakern efter rundningen av Fjärdholmen och ”hyggligt gynnsamma förhållanden” gällde! Det var bara att fortsätta burka för att hänga ned båten med spinnakern uppe i den slör som bar oss nordostvart genom Möjaleden. Och fort gick det. Vi seglade i kapp den ena efter den andra och det var jättekul. Det var att rycka till i storen för att få upp båten i surfen samtidigt som att rycka i rodret för att få upp stäven ur vattnet och undvika att plöja ned och stanna i nästa våg. Vi var under denna bog mycket koncentrerade på just båtfarten, att hålla båten i planing. Men vi tappade nog koncentrationen någon halvminut när Hugo Ljung i BR-38’an dånade förbi med gennaker. Imponerade!
Vi var visserligen nära att broacha omkull vid ett tillfälle och jag kan lova att 606’an inte är snabb om man drar in 500 liter vatten vid ett sådant misstag. Lyckligtvis redde vi upp den situationen innan katastrofen var ett faktum.
Nästa rundning var vid ”gul/svarta pricken” NO Långören och väl där hade vi seglat ikapp alla Scampi, det var bara Expressen och Sveakryssaren som låg en bra bit före. Vid det här laget hade även de större båtarna som startade 15 minuter efter kommit ikapp oss.
Över Möja Västerfjärd var det bidevind så det var bara att burka igen. Vi hade den välseglade Scampin Säwen precis före oss och vi hade satt upp som mål att vi skulle ”ta” den innan målgången. Vi var nog lite kaxiga i det här läget eftersom vi hade haft en kanonsegling så här långt, men vi var ju tvungna att sätta upp ett delmål för den hör sträckan.
Vi gick därför lite högre i början av fjärden eftersom vi ville komma ifrån vågsystemen från de andra båtarna. Även om båten var nära att plana ibland så kommer man inte ikapp om man ligger i någon annan båts vågsystem. Efter ca 10 minuters försiktig höjdtagning var det sedan bara att falla av ett par grader och försöka få upp båten i fart igen. Falla lite mer i planingsperioderna och höja några grader däremellan. Vi lyckades faktiskt att lägga oss emellan Scampin och nästa rundningsmärke (Norrholmen) innan fjärden var slut.
Efter rundningen var det nästan sträckbog fram till Saxaren och där kom Scampin ikapp. Därefter kryss innan svängen och sista korta rakan in i mål och på den kryssen låg vi och fajtades med Scampin om vartannat för att vara första båt i mål. Vi lyckades hålla ungefär samma VMG mot vinden och innan sista slaget mot BB bogen in mot mål mötte vi Scampin som redan slagit. Vi stagvände framför bogen på dem (säkert till deras stora ilska) för att försöka minimera antalet sekunder till målgången. Vi lovade upp Scampin något på slutet och det var inte för att förstöra för dem utan för att undvika att de ”körde över” oss så att vi skulle få ”skitvind” de sista metrarna innan mål.
Väl efter målgång kände vi oss mycket nöjda eftersom vi hade lyckats hålla en bra båtfart i stort sett hela seglingen. Jag kan lova att vi var möra eftersom det hade varit mycket ”hänga” men det var det värt. Delikatess lådan som utgjorde första pris satt mycket bra senare på kvällen.
Tack Gransegel för ett kanonarrangemang och tack alla Ni andra för bra konkurrens på banan och trevligt sällskap på kvällen.
Hälsningar Håkan och Björn.
