Klockan är 11.35 och det är tio minuter kvar till start i årets Gran Prix, kölbåtarna har redan startat. Mycaten rusar fram och tillbaka på en halv vind. Vi möter andra rusande flerskrovare, vissa har bara storen uppe vissa har stor och fock.
15 sekunder kvar och Bulten skriker –GÅ PÅ LINJEN!, vi kommer iväg bra med halv vinden som vi beställt till denna underbara dag. Kommer ut på en ganska hård kryss upp mot Kanan.
Vi kommer ut på Kanan och faller ned mot halv vind, farten ökar till 17 knop. Vi dividerar på båten om vi skall hissa gennakern. Halshornet dras fram, men precis då kommer en by och loggen visar 17 knop. Vi bestämmer oss för att inte hissa. Vägen tillbaka blir ett ben. Vi är tvungna att göra ett slag för att nå runt Fjärdholm. Nu är det dags att segla upp öster om Möja. Farten är konstant mellan 15-17 knop. Då kommer Mats Johansson och några till upp bakifrån med en smuggler. Jag ropar åt Mats och frågar om han tror vi kan hissa gennaker, han bara rycker på axlarna. Gennakern hissas och fyller med en smäll. Båten accelererar kraftigt och ställer sig lite på nosen. Max 2:an ligger bredvid och planar. När kameran försvinner och man ser Mats ansikte påminner han om en liten pojke som fått en snowracer i julklapp. Någon ropar inne från Max 2:an att det står 21 knop på deras logg. Jonas Won Geijer sitter vid mittbalken för att få ner focken och vattnet sköljer över honom. Alla tre sitter sedan längst bak och vi rusar fram. Plötsligt säger det brak och rodret på läsidan går rakt av och hänger i kolfiber laminatet och har kilat fast sig så att jag inte kan styra, gennakern åker ned. Jag ropar åt Bulten (Även kallad Nicklas Nordblom):Bryt av rodret!! Vilket han enkelt gör och kastar upp det på trampolinen. Vi tappar humöret på båten en kort stund men bestämmer oss ganska snart för att fullfölja med ett roder. Med inslag i storen och 15 knop på loggen passerar vi Möja gästhamn. Tankarna for i huvudet att här borde vi köra gennaker. Vi gippar över vid Möjas nordöstra udde och testar att platta en bit med gennakern, det fungerar bra och det är inte något tryck på rodret.
Upp på halvvind igen (som man inte kan få för mycket av med en flerskrovare). Vi tar det så försiktigt vi kan men det går ändå ganska fort.
Sista kryssen upp var mycket svår med ett roder, det kändes som vi bara sladdade fram och tillbaka.
När vi passerar mållinjen och hör Kent Wretman avfyra ”hagelbrakarn” är vi alla glada att det sista rodret höll och hoppades att vi hade hållit undan tillräckligt.
Det blev en spännande väntan till prisutdelningen.
Vi vill tacka för ett bra arrangemang där ni alla från gransegel skapar en fantastisk stämning med ert glada sätt!
Vi vill även tacka vädergudarna för Mycat vindarna.
Jonas, Bulten och Pontus
