Sett från startfartyget
Vi hjälptes åt att förtöja hans välvårdade Omega 34 vid klipporna i väntan på fler deltagare. Vid 21-tiden hade det hunnit bli ordentligt mörkt, men båt efter båt anslöt sig vid klipporna nedanför Granbanderollen. Man kunde då konstatera att årets upplaga (I övrigt den första i ordningen) skulle komma att innehålla ett brett tvärsnitt ur vårt båtbestånd. Alltifrån Göran Wachsners lägst mätande Sunwind 26, till Kai Amnell´s vackra och, skulle det visa sig, snabba Onyx. Icke att förglömma är dessa fantastiska flerskrovare, Pontus Brenters söta lilla Dragonfly 25, Pontus Johanssons helvilda MyCat, Håkan Widmarks välbyggda Dragonfly 920 och Mats Leanders imponerande Pinta. Riktiga kajplatstjuvar, dessa vidunder.
Något genomgripande riggtrim hanns knappast med men en hel del dragande i vant och stag är ju naturligtvis oundvikligt, så ett och annat matnyttigt tips delades säkert ut. Trots en kall kväll med en hel del objudna, surrande gäster, tror jag att alla fick en trevlig kväll där folk besökte varandras sittbrunnar och säkert ett och annat klokt ord utbyttes.
Enskrovarna var först iväg klockan 11.00, och efter en disciplinerad start, gled startfältet ut mot Möja Söderfjärd för en härlig kryss i den ökande sydvinden. En kvart senare släpptes catamaraner och trimaraner iväg för att ta upp jakten. Jag måste bara berätta att jobba på startfartyget är minst lika nervöst som att sitta i en av de deltagande båtarna, det är klocka att hålla reda på, startbössa att ladda, horn att tuta, startfartyg att hålla på kurs. Tack vare en duktig personal tycker jag att för att vara arrangörspremiär, flöt det hela på överraskande smärtfritt. Att sedan jaga deltagarbåtar över fjärden för att den kräsne fotografen skulle bli nöjd, var en härlig upplevelse. Det känns lite ovant för en seglare att sitta i en motorbåt och från en annorlunda vinkel se båtar och segel, när man är van vid utsikten från sittbrunn och däck. Det måste sägas att det var imponerande att se alla vältrimmade (I de flesta fall) Gransegel på så många olika båttyper. Efter en hyfsat tuff kryss följde lite släpp i skoten vid rundningen av Söder Möja där några spinnakrar och gennakrar så småningom smög upp ur segelsäckarna. Tuffast av alla var Bo Frykberg som med sin Lady Helmsman var bland de första att hissa spinnaker. I det här läget tycktes Onyxen ligga bra till bland enskrovarna, medan Pontus Johansson med sin MyCat, gjorde det bästa vägvalet mot rundningen av pricken norr om Långören. Efter en kort sträcka med öppna, lättare vindar, var det dags för kryss igen över Möja Västerfjärd. En del valde att gå mellan Storholmen och Möja, frågan var om detta var plus eller minus – kortare väg men förmodligen sämre vind.
Så småningom, efter en del siffertrillande ombord på målfartyget, förrättades prisutdelning på berget där skumpa och korvar delades ut bland de snabbaste båtarna.
Eftermiddagen och kvällen blev ju naturligtvis diskussionsrik, alla grillade korv och snackade till långt efter mörkrets inbrott.
En extra honnör till våra ensamseglare; Ulf Danielsson, Rolf Karlsson och Gunnar Fjaestad som seglade utomordentligt väl helt solokvist ombord på sina farkoster.
Specialpris till Jonathan ombord på familjen Tuvstedt´s X-332 som trots sina North-segel lyckades knipa en åttondeplats. Om pappa Johan fixar riktiga snibbar till nästa år blir han farlig.
